SKULPTÖR & KERAMIKER
Arbetar intuitivt fram emot känslan och söker uttryck i den rena färgens ljusflöde som ger formen fritt spelrum.
Jag arbetar som skulptör och keramiker sedan början av åttiotalet och då främst med lera som material, men överför även mina objekt till brons och järn när jag arbetar med utsmyckningar i utomhusmiljö. Numera bosatt utanför Växjö kommer tidigare från Linköping.
Min teknik kommer ur en hantverkstradition men det är en konstnärlig skapandeprocess jag arbetar med. Har länge arbetat med kärlet som utgångspunkt för att gestalta det mänskliga sökandet. Objekten är befriade från sin brukbarhet och fungerar snarare som gömmen för känslor, tillstånd och skeenden. Med tiden har en vilja att skildra mötet mellan kroppar och ytor gjort att jag arbetat fram en teknik för att göra stora och djupa reliefer.
Mitt skapande handlar mycket om att gå nära och skapa en känsla av närhet och intimitet, zooma in det nakna och sårbara, att utforska hålrum och fördjupningar och att göra utsnitt och detaljer av hud, veck och springor där kroppar och ytor möts. Jag går gärna upp i storlek då jag känner igen mig och kommer i skala med mina objekt. Jag arbetar nästan uteslutande i en vit monokrom färg, vill att färgens ljusflöde ger formen fritt spelrum. Arbetar intuitivt utan skisser fram emot känslan, söker uttryck. Jag vill ta sinnet i anspråk och aktivera känslan hos betraktaren.
Subtila fördjupningar
Utdrag ur Smålandsposten 22 september 2007, Tomas Lissing
Titlar som Springor, Skreva och Grotta säger allt. Anspelningarna är allt annat än diskreta, även om de skulpturala bilderna på väggarna är subtilt utformade. I oskuldens vita färg dessutom. Neutrala utan att för den skull vara kliniska. Snarare klassiska likt sköna marmorskulpturer, objektiva om det nu är möjligt i sammanhanget. För det kroppsliga och det lite förbjudna finns där ju hela tiden.
Karin Lindbloms keramik liknar inget annat. Objekten hänger på Bergdala konstgalleris väggar som tredimensionella bilder. Alla verkar vara utsnitt ur något större, detaljstudier som skulpterats fram. Det är skirt framställt som Georgia o´Keefes försiktigt erotiska blomstermålningar, men också påtagligt och rättfram som medicinska vaxmodeller.Allting i vitt, vitt, vitt. Det veckar sig i böljande former och den svala och hårda keramiken ger sken av värme och mjukhet. Det är ingen tvekan om att det är hud vi ser.
Alla objekt utgår från hålrummet. En sugande rörelse i materialet som drar blicken inåt centrum.
Men om man leker med tanken att objekten varit hudfärgade hade de istället kunnat kännas stötande.
Det sensuella skulle övergå i rå köttslighet och associationerna skulle börja dra iväg åt andra håll. Nu är de istället vilsamma att se på, kanske lite utmanande också.
De stående kärlen på golvet har formen av kvinnokroppar. De är tunna och smala men ändå med tydliga kroppsformer, överst öppna som vaser. Tanken på kvinnan som ett kärl, en bärare av liv, är tydlig i hela serien. Men man kan också se en vän madonnafigur i skepnaden, ett mer andligt väsen. Fixpunkten blir för betraktaren till ett aktivt svart hål, obevekligt och omöjligt att värja sig från. Det sensuella intrycket är också ofrånkomligt. Men varför, egentligen? De abstrakta formerna skulle ju lika väl vara bilder av ett öra, en navel eller valkarna runt midjan. Lindbloms keramiska objekt berättar inte bara om sensualism utan också om närhet och ömhet, om värme och gemenskap. Närheten både som varm trygghet och spännande kittling.
Skulpturer om närhet, tillit och förtroende
Östgöta Correspondenten 5 april 2005, Bo Borg
Det är inte ofta man ser en så vacker utställning som den Karin Lindblom visar på Galleri Skådebanan. Här är skönheten inte ett egenvärde utan ett sätt att kommunicera. Det är mycket estetiskt medvetet. Men inte estetiserande, utan bilderna blir som ett ordlöst språk som på sitt sätt berättar om närhet, tillit och förtroende.
Kroppsformer
Hon bygger en hög relief av springor, veck och fördjupningar, linjer och volymer på konstspråk. De bildar kroppsformer som möts och gemenskapen bildar sensuella mönster De mjuka gestaltfragmenten är målade i en jämn monokrom, vit, litet sträv yta. Den lockar till sig det infallande ljuset, som nyfiket smeker fram en skimrande värme i de stillsamma vindlande formerna.
Starkt och personligt
Karin Lindblom har verkligen hittat både en form och ett yttryck i sin konst som är starkt och mycket personligt, Kanske kan en association gå till Barbro Bäckströms nätreliefer med kroppar som motiv. De här relieferna har en självklarhet i formen som ger direkthet i det lågmälda tilltalet. Och det sker inte genom en förenkling utan nyansering. Inte genom att slå fast, utan att smeka fram.
Ett dunkel
” Beauty´s only skin deep” hette det i en av min ungdoms schlagers. I Karin Lindbloms bildvärld gäller motsatsen också. Det är nog den det handlar mest om. Här är skönheten inåt. Blicken söker sig mot volymernas kanter och slut för det finns något i stråken av dunkel. Reliefernas ytor varken bländar eller speglar, men får blicken att dra känslorna med sig mot det som ligger bakom. Sådant kan bara den goda konsten.
